18 På hal mark ställer du dem,du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,när du griper in.
21 När mitt hjärta förbittradesoch jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt rådoch tar sedan emot mig med ära.