1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen.
2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat?
3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje.
4 Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket.
6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta.
7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg.
8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt.
10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte,
11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
12 När jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium, hade Herren öppnat en dörr för mig.
13 Ändå fick jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog avsked av dem och for till Makedonien.
14 Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.
15 Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade,
16 för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta?
17 Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud.