1 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi som vissa andra rekommendationsbrev till er eller från er?
2 Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4 En sådan tillit har vi till Gud genom Kristus,
5 inte så att vi av oss själva skulle kunna tänka ut något på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.
6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade.
8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha?
9 Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet.
10 Ja, det härliga är i detta fall utan härlighet på grund av den överväldigande härligheten.
11 Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet.
12 Då vi har ett sådant hopp, går vi helt öppet till väga
13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann.
14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.
15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses.
16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.
17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.