1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen.
2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat?
3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje.
4 Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket.
6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta.
7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg.