1 För ni vet själva, bröder, att vårt besök hos er var inte förgäves.
2 Som ni vet hade vi tidigare plågats och skymfats i Filippi, men vår Gud gav oss frimodighet att tala Guds evangelium till er trots hårt motstånd.
3 För vår uppmaning utgår inte från villfarelse eller orena motiv eller falskhet.
4 Utan vi talar därför att Gud har godtagit att vi ska anförtros evangeliet, inte för att behaga människor utan Gud, som prövar våra hjärtan.
5 För som ni vet har vi aldrig uppträtt med smickrande tal eller under förtäckt girighet. Gud är vårt vittne.
6 Vi har inte sökt ära av människor, vare sig av er eller av andra,
7 även om vi kunde ha gjort anspråk som Kristi apostlar, i stället uppträdde vi som små barn ibland er. Likt en vårdande mor som ömt sköter om sina barn,
8 så mycket tyckte vi om er och ville ge er inte bara Guds evangelium utan också våra liv. Så kära hade ni blivit för oss.
9 Bröder, ni minns ju vår möda och vårt slit. Vi arbetade natt och dag för att inte bli en belastning för er när vi förkunnade Guds evangelium för er.
10 Ni och Gud kan vittna om hur heligt och rättfärdigt och oklanderligt vi uppträdde ibland er som tror.
11 Ni vet hur vi, som en far mot sina barn, förmanade och uppmuntrade var och en av er,
12 och vädjade till er att leva ett liv värdigt den Gud som kallar er till sitt rike och sin härlighet.
13 Därför tackar vi oavbrutet Gud för att ni tog emot Guds ord som ni hörde från oss. Ni mottog det inte som människors ord utan som vad det verkligen är - Guds ord, ett ord som också är aktivt i er som tror.
14 För ni, bröder, har blivit efterföljare till Guds församlingar i Judeen, de som är i Kristus Jesus. För ni har lidit detsamma av era landsmän som de har lidit av judarna -
15 judarna som dödade både Herren Jesus och profeterna och som nu har fördrivit oss. De behagar inte Gud och är fiender till mänskligheten,
16 eftersom de hindrar oss att tala till hednafolken så att de kan bli frälsta. Så fyller de ständigt sina synders mått. Vredesdomen kom över dem till slut.
17 Bröder, då vi nu en kort tid har blivit som föräldralösa efter att ha skilts från er - till kroppen men inte till hjärtat - hur starkt har vi inte längtat efter att få se er igen.
18 Vi har verkligen velat komma till er - jag, Paulus, flera gånger - men Satan har hindrat oss.
19 För vem är vårt hopp, vår glädje, vår ärekrans inför vår Herre Jesus när han kommer? Är det inte ni?
20 Jo, ni är vår ära och vår glädje.