1 Då vi alltså inte kunde stå ut längre beslöt vi att ensamma stanna kvar i Athen
2 och sända Timotheos, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Detta för att styrka och uppmuntra er i tron
3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. För ni vet själva att vi är bestämda för sådana.
4 Redan när vi var hos er sa vi på förhand till er att vi skulle få lida, och så blev det också som ni vet.
5 Av den anledningen, när jag inte kunde stå ut längre, sände jag bud för att få besked om er tro. Kunde det möjligen vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?
6 Men nu har Timotheos återkommit från er och berättat för oss goda nyheter om er tro och kärlek. Och han sa att ni alltid tänker på oss och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er.
7 Bröder, därför har ni genom er tro blivit oss till tröst mitt i alla våra svårigheter och lidanden.
8 För nu lever vi, om ni står stadigt i Herren.
9 Hur ska vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje vi har inför vår Gud på grund av er?
10 Natt och dag ber vi enträget om att få återse er och fullborda det som brister i er tro.
11 Vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus ska bereda vår väg till er.
12 Och Herren ska låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, som vår kärlek till er.
13 Då ska era hjärtan bli styrkta, fulländade och heliga inför vår Gud och Fader när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen.