1 Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Jag tog även med mig Titus.
2 Jag for dit på grund av en uppenbarelse. Och jag lade fram privat för de ansedda det evangelium jag predikar bland folkslagen, för att försäkra mig om att jag inte gör eller har gjort något förgäves.
3 Och inte ens min följeslagare Titus, som inte är jude, blev tvungen att låta omskära sig.
4 Men det ville annars falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus för att kunna göra oss till slavar.
5 Men inte för ett ögonblick gav vi efter för dem och böjde oss. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6 Och de ansedda som ansågs betyda något lade ingenting till mitt budskap. - Vilka de var är för mig oväsentligt, Gud ser inte till personen. -
7 Tvärtom, de såg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till hednafolken liksom Petrus till judarna.
8 För han som verkade genom Petrus i hans apostlatjänst bland judarna verkade också genom mig bland hednafolken.
9 Och då Jakob och Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, gav de mig och Barnabas ett handslag som tecken på samhörighet. Vi skulle gå till hednafolken och de till judarna.
10 De begärde bara att vi skulle komma ihåg de fattiga, vilket jag också har bemödat mig om.
11 Men när Kefas kom till Antiochia trädde jag öppet emot honom eftersom han hade dömt sig själv.
12 För innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de kom drog han sig undan och höll sig borta, av rädsla för 'de omskurna.'
13 Även de andra judarna hycklade som han, så att även Barnabas drogs in i deras hyckleri.
14 Men när jag såg att de inte vandrade strikt i enlighet med evangeliets sanning sa jag till Kefas inför alla: "Om du som är jude lever på hedniskt sätt och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?"
15 Vi är judar av födseln och inte hedniska syndare.
16 Men vi vet att en människa är inte rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har även vi satt vår tro till Kristus Jesus för att vi ska förklaras rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar, för genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
17 Men om vi genom att söka rättfärdighet i Kristus betraktas som syndare, även vi, är då Kristus en syndens tjänare? Absolut inte.
18 För om jag åter bygger upp det jag rivit ner, då bevisar jag mig vara en överträdare.
19 Jag har nämligen genom lagen dött från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus,
20 och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp lever jag i tron på Guds Son, som älskade mig och utgav sig för mig.
21 Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdighet kommer genom lagen, då dog Kristus förgäves.