25 Vi har rikeleg av både halm og fôr», sa ho, «husrom til overnatting har vi òg.»
26 Då bøygde mannen seg til jorda og tilbad Herren.
27 Han sa: «Velsigna er Herren, som er Gud for Abraham, herren min! Han har aldri slutta vera god og trufast mot herren min. På vegen har Herren ført meg til huset der slekta til herren min bur.»
28 Jenta sprang heim og fortalde familien til mor si kva som hadde hendt.
29 Rebekka hadde ein bror som heitte Laban. Han sprang ut til mannen ved kjelda.
30 Då han såg ringen og armbanda på hendene til systera og høyrde henne fortelja kva mannen hadde sagt, drog han ut til mannen, som framleis stod hos kamelane ved kjelda.
31 Laban sa: «Kom, du som er velsigna av Herren! Kvifor står du her ute? Eg har gjort huset i stand og gjort plass for kamelane.»