1 det skedde under Jehus sjunde regeringsår, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva.
2 I hela sitt liv gjorde Joash det som var rätt i Herrens ögon, så som prästen Jojada hade lärt honom.
3 Men offerplatserna fick vara kvar, och folket fortsatte att offra där och tända offereld.
4 Joash hade sagt till prästerna: »Allt silver som helgas och förs till Herrens hus, vare sig det är mönstringspengar eller en lösepenning som betalas efter värdering eller pengar som någon frivilligt lämnar till Herrens hus,
5 allt detta skall prästerna ta emot, var och en från sin värderingsman, och svara för alla nödvändiga reparationer i templet.«
6 Men när Joash regerade på sitt tjugotredje år hade prästerna ännu inte utfört några reparationer.
7 Då kallade kung Joash till sig prästen Jojada och de andra prästerna och frågade dem varför de inte utfört några reparationer på templet. »I fortsättningen får ni inte ta emot något silver från era värderingsmän«, sade han. »Ni skall i stället låta det gå direkt till templets underhåll.«
8 Prästerna samtyckte: de skulle inte ta emot pengar av folket men behövde i gengäld inte heller reparera templet.
9 Prästen Jojada tog nu en kista, gjorde ett hål i locket och satte den vid stenstoden, på högra sidan när man kommer in i Herrens hus. Där lade de präster som var tröskelväktare allt silver som lämnades till Herrens hus.
10 Så snart man märkte att det var mycket silver i kistan infann sig kungens sekreterare och översteprästen, och man smälte ner silvret i formar och räknade efter hur mycket som hade kommit in till Herrens hus.
11 Efter denna kontroll brukade silvret överlämnas till förmännen för tempelarbetena, som i sin tur betalade ut det till snickarna och byggnadsarbetarna,
12 murarna och stenhuggarna. Vidare använde de silvret till att köpa timmer och byggnadssten för att sätta Herrens hus i stånd, ja, över huvud taget till alla utgifter för templets restaurering.
13 Däremot användes aldrig det silver som hade kommit in till Herrens hus för att bekosta tillverkningen av några föremål av guld och silver där: silverfat, knivar, offerskålar eller trumpeter.
14 Man lämnade i stället silvret åt förmännen, och de använde det till att reparera Herrens hus.
15 Det krävdes ingen redovisning av de män som tog emot silvret för att sedan betala ut det till arbetarna; de var betrodda.
16 Sådant silver som betalades som skuldoffer och syndoffer fördes inte in i Herrens hus utan tillföll prästerna.
17 Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem.
18 Då tog kung Joash av Juda alla tempelgåvor som hans fäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, liksom vad han själv hade helgat, och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare; allt detta skickade han till arameerkungen Hasael, som då avstod från att angripa Jerusalem.
19 Joashs historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar.
20 Hans närmaste män sammansvor sig mot honom och dödade honom vid Millo.
21 Det var ett par av dem, Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som slog ihjäl honom. Han begravdes bland sina fäder i Davids stad. Hans son Amasja blev kung efter honom.