1 Profeten Elisha kallade till sig en man ur profetskaran och sade till honom: »Fäst upp dina kläder och ta med dig den här oljeflaskan och gå till Ramot i Gilead.
2 När du kommer dit, sök då upp Jehu, son till Joshafat, Nimshis son. Gå fram till honom, där han sitter bland de andra, och be honom följa med in i det innersta rummet.
3 Ta sedan fram flaskan och häll oljan över hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag smörjer dig till konung över Israel. — Sedan skall du öppna dörren och springa därifrån så fort du kan.«
4 Den unge mannen, profetens tjänare, gav sig i väg till Ramot i Gilead,
5 och när han kom fram fann han de högre officerarna sitta där. »General«, sade han, »jag har ett ärende till dig.« — »Till vem av oss?« frågade Jehu. »Till dig, general«, svarade han.
6 Då reste sig Jehu och gick in i huset. Den unge mannen hällde oljan över hans huvud och sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Jag smörjer dig till konung över Herrens folk, över Israel.
7 Du skall göra slut på din herre Achavs ätt, ty jag vill ta hämnd på Isebel för mina tjänare profeternas blod, ja, för alla Herrens tjänares blod.
8 Hela Achavs ätt skall gå under; jag skall utrota vartenda manfolk i Israel som tillhör hans släkt, hög som låg.
9 Så skall jag låta det gå med Achavs ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt och Bashas, Achias sons, ätt.
10 Och Isebels kropp skall hundarna äta på Jisreels mark; ingen skall begrava henne.« Sedan öppnade han dörren och sprang därifrån.
11 När Jehu kom ut till de andra officerarna som var i tjänst hos hans herre frågade de honom: »Är allt väl? Vad ville den där galningen dig?« Jehu svarade: »Ni vet ju själva hur en sån där människa pratar.« —
12 »Slingra dig inte«, sade de andra, »säg som det är!« Då upprepade Jehu vad den unge mannen sagt: »Så säger Herren: Jag smörjer dig till konung över Israel.«
13 Genast tog alla sina mantlar och bredde ut framför honom på trappan, och de stötte i horn och ropade: »Jehu är konung!«
14 Så ställde sig Jehu, son till Joshafat, Nimshis son, i spetsen för sammansvärjningen mot Joram.Joram och hela den israelitiska hären hade legat i Ramot i Gilead och försvarat staden mot Hasael, arameernas kung.
15 Men kung Joram själv hade dragit sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som arameerna hade tillfogat honom under kriget mot Arams kung Hasael.Jehu sade: »Står ni på min sida, se då till att ingen slipper ut ur staden och ger sig av till Jisreel för att berätta vad som hänt.«
16 Sedan steg han upp i sin vagn och körde mot Jisreel, där Joram låg sjuk och dit kung Achasja av Juda hade kommit för att besöka Joram.
17 Vaktposten i Jisreel stod uppe i tornet, och när han fick se Jehu och hans män närma sig ropade han: »Jag ser några komma!« Joram befallde att man skulle skicka en ryttare emot dem och fråga om allt var väl.
18 Ryttaren red dem till mötes och sade: »Kungen frågar om allt är väl.« — »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!« Vaktposten rapporterade: »Kuriren har nått fram till dem, men han kommer inte tillbaka.«
19 Då skickade man ännu en ryttare, och när han kom fram sade han: »Kungen frågar om allt är väl.« — »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!«
20 Vaktposten rapporterade: »Han har nått fram till dem men kommer inte tillbaka. Det måste vara Jehu, Nimshis son — han kör som en vettvilling.«
21 Då befallde Joram: »Spänn för!« Och man spände för hans vagn.Joram, Israels kung, och Achasja, Judas kung, for i var sin vagn för att möta Jehu och stötte samman med honom på Navots åker i Jisreel.
22 När Joram fick se Jehu frågade han: »Är allt väl, Jehu?« Han svarade: »Hur skulle det kunna vara det så länge din mor Isebel håller på med sin otukt och alla sina häxerier?«
23 Då vände Joram vagnen och flydde. »Förräderi, Achasja!« ropade han.
24 Men Jehu spände sin båge och sköt Joram mellan skulderbladen. Pilen gick ut genom hjärtat, och Joram segnade ner i sin vagn.
25 »Ta honom och släng honom på Navots åker i Jisreel«, sade Jehu till sin adjutant Bidkar. »Du kommer väl ihåg hur du och jag körde sida vid sida i hans far Achavs följe när Herren uttalade domsordet över honom:
26 Så sant som jag i går såg Navots och hans söners blod spillas skall jag utkräva hämnd av dig på denna åker, säger Herren. — Ta honom nu och släng honom på åkern, så som Herren har sagt.«
27 När Achasja, Judas kung, såg vad som hände flydde han mot Bet Haggan. Jehu förföljde honom och ropade: »Den där också! Döda honom!« Och de sköt ner honom när hans vagn var i backen upp mot Gur vid Jivleam. Men han lyckades ta sig till Megiddo; där dog han.
28 Hans tjänare förde honom till Jerusalem i en vagn, och där begravde de honom bland hans fäder i Davids stad. —
29 Achasja hade blivit kung över Juda under Jorams, Achavs sons, elfte regeringsår.
30 Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick reda på det målade hon ögonen och satte upp håret. Sedan ställde hon sig och såg ut genom fönstret.
31 Då kom Jehu i porten, och Isebel hälsade honom: »Är allt väl, Simri, din kungamördare?«
32 Jehu tittade upp mot fönstret och ropade: »Vem står på min sida?« Ett par tre hovmän visade sig i fönstret.
33 »Kasta ner henne!« ropade Jehu. De kastade ner henne, och blodet stänkte på väggen och på hästarna, och hästarna trampade på henne.
34 Jehu gick in och åt och drack. Sedan befallde han: »Ta hand om henne, denna förbannade kvinna, och begrav henne — hon var en konungs dotter!«
35 Men när de kom för att begrava henne fann de inte mer av henne än skallen, fötterna och händerna.
36 De gick tillbaka och talade om det för Jehu, och då sade han: »Det är Herrens ord som har fullbordats, det ord han talade genom sin tjänare Elia från Tishbe: På Jisreels mark skall hundarna äta Isebels kött,
37 och hennes lik skall bli till gödsel på Jisreels mark. Ingen skall kunna säga: Detta var Isebel.«