22 Någon sådan påsk hade nämligen inte firats sedan den tid domarna styrde Israel, inte under Israels och Judas kungars tid;
23 först nu under kung Josias artonde regeringsår firades en sådan påsk till Herrens ära i Jerusalem.
24 Josia utrotade andeskådare och spåmän, husgudar, gudabilder och alla vidrigheter som fanns i Juda och Jerusalem och följde så lagens föreskrifter i boken som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus.
25 Det hade aldrig före honom funnits en sådan kung som han, ingen som så höll sig till Herren av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och helt rättade sig efter Moses lag. Och inte heller efter honom kom en kung som han.
26 Likväl stillade inte Herren sin stora vrede, som hade flammat upp mot Juda på grund av allt som Manasse hade gjort och som väckt hans harm.
27 Herren sade: »Också Juda skall jag fördriva ur min åsyn, liksom jag har fördrivit Israel. Jag skall förkasta den stad som jag utvalde, Jerusalem, och det hus om vilket jag sade: Där skall mitt namn vara.«
28 Josias historia i övrigt, hans bedrifter, har nedtecknats i krönikan om Juda kungar.