17 Men hon blev havande, och vid samma tid följande år födde hon en son, precis som Elisha hade sagt.
18 Pojken blev större, men en dag när han hade gått ut till sin far bland skördearbetarna
19 började han jämra sig: »Mitt huvud, mitt huvud!« Fadern sade åt en av tjänarna att bära hem pojken till hans mor.
20 Tjänaren gjorde så, och sedan satt pojken i sin mors knä ända till middagstiden; då dog han.
21 Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde dörren och gick.
22 Sedan kallade hon på sin man och bad honom skicka till henne någon av tjänstefolket och en av åsnorna. »Jag skall bara bort till gudsmannen«, förklarade hon, »jag är snart tillbaka.«
23 Mannen frågade: »Varför skall du till honom i dag, det är ju varken nymånad eller sabbat?« — »Oroa dig inte«, svarade hon,