37 Hon steg fram och kastade sig för hans fötter. Sedan lyfte hon upp sonen och gick ut.
38 Elisha var tillbaka i Gilgal, och det rådde hungersnöd i landet. När nu profetskaran satt där framför honom sade han till sin tjänare: »Sätt på den stora grytan och laga till soppa åt profeterna!«
39 En av dem gick ut på fälten för att hämta växter. Där fann han en ranka med vilda pumpor. Han plockade manteln full och gick tillbaka och skivade ner pumporna i soppgrytan, utan att någon anade oråd.
40 Man öste upp åt männen, men när de smakat på soppan skrek de: »Det är gift i grytan, gudsman!« Och de kunde inte äta något.
41 Då sade Elisha: »Ge mig lite mjöl.« Det lade han i grytan och sade: »Ös upp och låt alla äta.« Och nu fanns det inte längre något skadligt i grytan.
42 En man kom från Baal Shalisha till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda. »Ge det åt männen att äta«, sade Elisha,
43 men hans tjänare invände: »Skulle jag sätta fram det här åt hundra man?« — »Ge det åt männen«, upprepade Elisha, »ty så säger Herren: De skall äta och få över.«