13 Genast tog alla sina mantlar och bredde ut framför honom på trappan, och de stötte i horn och ropade: »Jehu är konung!«
14 Så ställde sig Jehu, son till Joshafat, Nimshis son, i spetsen för sammansvärjningen mot Joram.Joram och hela den israelitiska hären hade legat i Ramot i Gilead och försvarat staden mot Hasael, arameernas kung.
15 Men kung Joram själv hade dragit sig tillbaka till Jisreel för att få de sår läkta som arameerna hade tillfogat honom under kriget mot Arams kung Hasael.Jehu sade: »Står ni på min sida, se då till att ingen slipper ut ur staden och ger sig av till Jisreel för att berätta vad som hänt.«
16 Sedan steg han upp i sin vagn och körde mot Jisreel, där Joram låg sjuk och dit kung Achasja av Juda hade kommit för att besöka Joram.
17 Vaktposten i Jisreel stod uppe i tornet, och när han fick se Jehu och hans män närma sig ropade han: »Jag ser några komma!« Joram befallde att man skulle skicka en ryttare emot dem och fråga om allt var väl.
18 Ryttaren red dem till mötes och sade: »Kungen frågar om allt är väl.« — »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!« Vaktposten rapporterade: »Kuriren har nått fram till dem, men han kommer inte tillbaka.«
19 Då skickade man ännu en ryttare, och när han kom fram sade han: »Kungen frågar om allt är väl.« — »Vad angår det dig?« svarade Jehu. »Vänd och följ efter mig!«