32 Trots detta litade ni inte på Herren, er Gud,
33 som gick före er på vägen och valde ut era lägerplatser, om natten i en eld för att lysa upp er väg, om dagen i ett moln.«
34 När Herren hörde er klagan greps han av vrede och svor denna ed:
35 »Aldrig skall någon av dessa män, detta usla släktled, få se det rika land som jag med ed har lovat att ge era fäder,
36 ingen utom Kalev, Jefunnes son — han skall få se det. Åt honom och hans söner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen.«
37 Även på mig vredgades Herren för er skull. »Inte heller du skall få komma dit«, sade han.
38 »Men Josua, Nuns son, som är din tjänare, skall få komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall göra landet till Israels egendom.