1 Då sade Herren till mig: »Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra, och gå upp till mig på berget. Du skall också göra en ark av trä.
2 På tavlorna skall jag skriva samma ord som på de tavlor du förut slog sönder, och sedan skall du lägga dem i arken.«
3 Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och jag tog med mig de båda tavlorna upp på berget.
4 På dessa tavlor skrev han detsamma som förra gången, de tio budorden, som Herren förkunnade för er ur elden, när ni var församlade vid berget. Herren gav dem till mig,
5 och jag gick ner från berget. I arken jag hade gjort lade jag tavlorna, så som Herren hade befallt mig, och där låg de sedan kvar.
6 Israeliterna bröt upp från Beerot Bene-Jaakan och gick till Mosera. Där dog Aron, och där blev han begravd. Hans son Elasar blev präst efter honom.
7 De bröt upp därifrån och gick till Gudgoda och från Gudgoda vidare till Jotvata, en trakt med många bäckar.
8 Vid samma tid avdelade Herren Levis stam att bära Herrens förbundsark, att stå inför Herren som hans tjänare och att välsigna i hans namn, så som ännu sker.
9 Till skillnad från sina bröder har de därför inte fått någon andel eller egendom. Herren är deras egendom, så som Herren, din Gud, har lovat dem.
10 Jag stannade kvar på berget lika länge som förut, i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Herren lyssnade till mig även denna gång, ty han ville inte låta dig gå under.
11 Herren sade till mig: »Ställ dig i spetsen för folket och låt dem bryta upp för att ta i besittning det land jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.«
12 Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ
13 och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv.
14 Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer.
15 Ändå var det bara dina fäder Herren fäste sig vid och fattade kärlek till. Han har gjort er, deras efterkommande, till sina utvalda bland alla folk, och det är ni än i dag.
16 Skär därför bort era hjärtans förhud och sluta upp att vara så styvnackade.
17 Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas,
18 som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder.
19 Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.
20 Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära.
21 Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig.
22 Sjuttio var dina fäder när de kom till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.