34 När Herren hörde er klagan greps han av vrede och svor denna ed:
35 »Aldrig skall någon av dessa män, detta usla släktled, få se det rika land som jag med ed har lovat att ge era fäder,
36 ingen utom Kalev, Jefunnes son — han skall få se det. Åt honom och hans söner skall jag ge den mark hans fot har trampat, ty han har varit Herren trogen.«
37 Även på mig vredgades Herren för er skull. »Inte heller du skall få komma dit«, sade han.
38 »Men Josua, Nuns son, som är din tjänare, skall få komma dit. Ingjut mod i honom, ty han skall göra landet till Israels egendom.
39 Era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, era söner som ännu inte lärt sig skilja på gott och ont, de skall få komma dit. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning.
40 Själva måste ni nu bryta upp och gå tillbaka in i öknen, i riktning mot Sävhavet.«