20 du skall inte vittna falskt mot din nästa,
21 du skall inte ha begär till din nästas hustru, och du skall inte ha lust till din nästas hus eller åker, hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.
22 Dessa budord förkunnade Herren för er när ni alla stod samlade vid berget. Han förkunnade dem med hög röst ur elden, molnet och töcknet — dessa och inga fler. Han skrev dem på två stentavlor, som han gav mig.
23 När ni hade hört rösten ur mörkret och berget brann kom ni fram till mig, alla stamhövdingar och äldste,
24 och sade: »Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan höra Gud tala och ändå förbli vid liv.
25 Varför måste vi då dö? Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud, tala igen kommer vi att dö.
26 Ty vilken dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha hört den levande Gudens röst ur elden?