1 David rådgjorde med alla i befälsställning, högre och lägre officerare.
2 Sedan sade David till hela det församlade Israel: »Om ni finner för gott och om Herren, vår Gud, ger sitt bifall, så låt oss sända bud till dem av våra bröder som är kvar på olika håll i Israel, och även till prästerna och leviterna i deras städer med omgivningar, att de skall samlas hos oss.
3 Och låt oss hämta vår Guds ark till oss, som vi försummade under Sauls tid.«
4 Alla de församlade svarade att man skulle göra så, ty de fann förslaget gott.
5 Så samlade David hela Israel från Shichor i Egypten till Levo-Hamat för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim.
6 Och David drog med hela Israel upp till Baala, eller Kirjat-Jearim, som hör till Juda. Därifrån skulle han hämta upp Guds, Herrens, ark, över vilken hans namn uttalats, hans som tronar på keruberna.
7 De förde Guds ark från Avinadavs hus på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen.
8 David och hela Israel dansade framför Gud med liv och lust och sjöng till lyror, harpor och tamburiner, till cymbaler och trumpeter.
9 När de kom fram till Kidons tröskplats snavade oxarna, och Ussa sträckte ut handen för att gripa tag i arken.
10 Då blev Herren vred på Ussa: han slog Ussa för att han hade sträckt ut handen mot arken, och han föll död ner inför Gud.
11 David blev upprörd över att Herren hade fällt Ussa. Platsen fick namnet Peres Ussa och heter så än i dag.
12 Nu var David rädd för Gud och undrade hur han skulle kunna föra Guds ark till sig.
13 Han flyttade den inte till sig i Davids stad utan ställde in den hos Oved-Edom från Gat.
14 Guds ark blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edoms familj och allt som tillhörde honom.