17 Allt som lever slits ut som ett klädesplagg,ty sedan urminnes tid lyder budet: Du skall dö.
18 Som grönskande löv på ett lummigt träd— några faller av, andra spricker ut —är också släktet av kött och blod:ett släktled dör, och ett annat föds.
19 Allt människoverk multnar och förgår,och med det försvinner dess upphovsman.
20 Lycklig den som fördjupar sig i visheten,som övar sitt förstånd när han talar,
21 som i sitt hjärta begrundar vishetens vägaroch tänker på hennes hemligheter.
22 Följ hennes spår som en jägare,ställ dig på pass där hon går in!
23 Den som ser in genom hennes fönsteroch lyssnar vid hennes dörr,