1 Översteprästen Simon, Onias son,lät på sin tid reparera helgedomenoch sätta templet i stånd.
2 Av honom lades grunden till murverk av dubbel höjd,ett högt fundament för templets ringmur.
3 På hans tid grävdes en reservoar,en damm lika stor som Havet i omkrets.
4 Han var mån om att skydda sitt folk mot olyckaoch stärkte stadens försvar mot belägringar.
5 Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk,när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:
6 han var som morgonstjärnan bland molnen,som fullmånen på festdagarna,
7 som solen när den lyser på den Högstes tempel,som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,
8 som blommande rosor i vårens tid,som liljor där källsprång bryter fram,som skogarna på Libanon en sommardag,
9 som brinnande rökelse på fyrfatet,som ett kärl, hamrat av gediget guldoch prytt med alla slags ädla stenar,
10 som ett olivträd, dignande av frukt,och som en cypress som når ända upp bland molnen.
11 När han tog på sig den lysande skrudenoch klädde sig i sin fulla ståtoch sedan steg upp på det heliga altaret,spred han glans över hela tempelgården.
12 Och när prästerna räckte honom köttstyckenamedan han själv stod vid altarhärden,stod hans bröder i en ring runt honom;de var som en cederskog på Libanon,som dadelpalmer omgav de honom.
13 Alla Arons söner stod där i sin glansmed offergåvorna till Herren i sina händerinför hela Israels menighet.
14 Som avslutning av altartjänstenfulländade han offret till allhärskaren, den Högste:
15 han sträckte ut handen efter offerskålenoch lät druvans blod rinna ut.Han hällde det över altarets fundamenttill vällukt åt den Högste, konungen över allt.
16 Då bröt Arons söner tystnaden:de blåste i silvertrumpeternaoch lät dem ljuda med mäktig klang,för att den Högste skulle minnas folket.
17 I samma ögonblick föll de allesammanspå en gång ner med ansiktet mot markenför att tillbe sin herre,allhärskaren, den högste Guden.
18 Kören stämde upp sin lovsång,den sköna musiken ljöd med full styrka,
19 och Herrens, den Högstes, folk låg försänkti bön inför den Barmhärtige,tills den heliga ceremonin var fullbordadoch de hade avslutat gudstjänsten.
20 Då steg översteprästen ner och lyfte sina händeröver israeliternas hela menighetför att utdela Herrens välsignelseoch med stolthet uttala hans namn.
21 Och ännu en gång föll folket nerför att ta emot välsignelsen från den Högste.
22 Och nu må ni prisa hela världens Gud,han som överallt gör storverk,som låter oss leva i ära ända från födelsenoch alltid visar oss barmhärtighet.
23 Må han ge oss glädje i hjärtatoch skänka Israel fred i våra dagar,så som det var för länge sedan.
24 Må hans barmhärtighet aldrig överge oss,och må han sända oss befrielsen när hans tid är inne.
25 Två folk fyller mig med vämjelse,och det tredje är inte ens något folk:
26 de som bor i Seirs bergstrakter, filisteernaoch de dåraktiga människorna i Shekem.
27 En lära som ger förstånd och kunskaphar skrivits ner i denna bokav Jesus, Syrak Elasars son, från Jerusalem,som lät vishet strömma ur sitt hjärta.
28 Lycklig den som studerar detta,som tar det till sitt hjärta och blir vis.
29 Ty den som lever efter det får kraft till allt:det är gudsfruktans väg han följer.