1 Visheten prisar sig självoch talar stolt i kretsen av sitt folk.
2 Hon tar till orda i den Högstes församlingoch talar stolt inför hans här:
3 Jag är den som utgick ur den Högstes mun;som en dimma höljde jag jorden.
4 Jag är den som slog läger i höjden,och min tron står på en molnpelare.
5 Jag ensam har vandrat runt himlens kretsoch strövat genom avgrundens djup.
6 Över havets vågor och över hela jorden,bland alla folk och stammar vann jag makten.
7 Bland dem alla sökte jag en viloplats —på vems område skulle jag finna min hemvist?
8 Då gav mig världens skapare sin befallning,han som skapat mig lät mig få en varaktig boning.Han sade: I Jakobs land skall du slå läger,hos Israels folk skall du bosätta dig.
9 Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom,och jag skall aldrig i evighet förgås.
10 I det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom;sedan blev jag bofast på Sion.
11 I den stad som han älskar lät han mig också bo,i Jerusalem blev jag härskare.
12 Jag rotade mig hos det folk han förhärligat,Herrens arvslott blev min egendom.
13 Som en ceder på Libanon sköt jag i höjden,som en cypress på Hermons berg.
14 Som en palm i En-Gedi växte jag upp,som rosenbuskar i Jeriko,som ett ståtligt olivträd på slätten,jag sköt i höjden som en platan.
15 Som kanel och doftande kameltörne,som utsökt myrra spred jag vällukt,som galbanum och sjönagel och stakte,som rökelsemolnet i förbundets tält.
16 Jag är som terebinten med det vida grenverket,och mina grenar är härliga och sköna.
17 Jag är som vinrankan med den sköna blomningen,och mina blommor ger rik och härlig frukt.
19 Kom till mig, ni som längtar efter mig,och mätta er med vad jag har frambragt.
20 Att tänka på mig är ljuvare än honung,att äga mig är förmer än honungskakans sötma.
21 De som äter mig hungrar efter mer,och de som dricker mig får törst efter mer.
22 Den som lyder mig slipper skammen,de som gör bruk av mig undgår synden.
23 Allt detta finns i Gud den Högstes förbundsbok,den lag som Mose befallde oss att lydaoch gav i arv åt Jakobs församlingar.
25 Den flödar över som Pishon av vishet,som Tigris i den första grödans tid.
26 Den sväller som Eufrat av klokhet,som Jordan vid skördetiden.
27 Den låter sin lära flöda som ljuset,som Gichon när vinskörden bärgas.
28 Den förste som fann visheten är inte fullärd,och lika litet har den siste utforskat henne.
29 Ty hennes tanke får sitt tillflöde från havet,hennes klokhet från det stora djupet.
30 Själv gick jag ut som en kanal från en flod,som en vattenledning till en park.
31 Jag sade: »Jag skall vattna min trädgårdoch ge mina land rikligt med vatten.«Men kanalen blev till en flod för mig,och min flod blev till ett hav.
32 Min lära skall ständigt lysa som gryningsljuset,jag skall sprida dess budskap till avlägsna länder.
33 Min undervisning skall ständigt flöda som profetiskt tal,jag skall lämna den efter mig åt tallösa släkten.
34 Betänk att jag inte har arbetat blott för mig självutan för alla som söker visheten.