1 Herre, fader och härskare över mitt liv,utlämna mig inte åt deras önskningar,och låt mig inte råka i olycka genom dem.
2 Må piskan svingas över mina tankaroch tukta mitt hjärta till vishet,så att jag inte skonas när de felar,utan deras synder upphör fullständigt.
3 Annars blir mina felsteg allt fler,och mina synder växer i antal,tills jag faller i mina motståndares åsynoch väcker mina fienders skadeglädje.
4 Herre, fader och mitt livs Gud,låt mig inte se med lystna blickar,
5 håll begäret borta från mig.
6 Ge inte kroppens behov och drifter makt över mig,utlämna mig inte åt skamlösa lustar.
7 Hör läran om talets tukt, mina barn;följer man den går man fri för snaror.Genom sina ord
8 blir syndaren fångad,och den övermodige smädaren kommer på fall.
9 Vänj inte din mun vid eder,ta inte för vana att nämna den Heliges namn.
10 Ty liksom en slav under ett långvarigt förhörinte kan undgå märken av piskrappen,så undgår man heller inte att syndaom man ständigt svär vid Herrens namn.
11 En man som ofta svär blir en stor lagbrytare,och gisslet kommer inte att skona hans hus.Sviker han sin ed ådrar han sig synd;struntar han i eden syndar han dubbelt,och om hans ed var tomma ord undgår han inte straff:hans hem fylls av olyckor.
12 Det finns ord som är lika med döden —må de aldrig förekomma i det land vi ärvt från Jakob.Allt sådant är fjärran från de fromma;de kommer inte att låta sig dras in i synder.
13 Vänj inte din mun vid grovt och lastbart tal,ty sådana ord är syndiga.
14 Tänk på din far och din mornär du sitter i stormäns krets,så att du inte glömmer dig i deras sällskapoch låter din vana göra dig till narr;då önskar du att du aldrig blivit tilloch förbannar den dag du föddes.
15 En människa som vänjer sig vid oförskämt talförblir utan fostran så länge hon lever.
16 Det finns två slag av stora syndare,och ett tredje, som drar Guds vrede över sig:en liderlig man vars begär brinner som eldoch inte slocknar förrän han är förtärd,en man som brukar sin kropp till otuktoch inte upphör förrän elden svett honom
17 — ty för den otuktige smakar allt bröd lika gott,och han tröttnar inte förrän han dör —
18 och en man som lämnar sin äkta sängoch säger för sig själv: »Vem ser mig?Det är mörkt omkring mig, väggarna döljer mig,och ingen ser mig — vad har jag att frukta?Den Högste kommer inte att minnas mina synder.«
19 Han fruktar bara människors ögon,men Herrens ögon känner han inte;de är oändligt klarare än solljuset,de ser varje steg som människor taroch blickar in i gömda vrår.
20 Allt var känt för honom före skapelsenlika väl som sedan det fullbordats.
21 En sådan man får sitt straff på stadens gator,han blir gripen där han minst väntar det.
22 På samma sätt med en kvinna som bedrar sin manoch utger en annans barn för hans arvinge.
23 Ty för det första har hon brutit mot den Högstes lag,för det andra har hon svikit sin man,för det tredje har hon lånat sig till otukt och horoch låtit en annan mans barn gälla som äkta.
24 Den kvinnan skall ställas inför folkförsamlingen,och hennes barn skall drabbas av Herrens dom.
25 Hennes barn finner inget rotfäste,och hennes grenar bär aldrig frukt.
26 Det minne hon efterlämnar blir förbannat,och hennes skam skall aldrig utplånas.
27 Och de som lever kvar på jorden skall inseatt ingenting är bättre än att frukta Herrenoch ingenting ljuvligare än att följa hans bud.