4 Han var mån om att skydda sitt folk mot olyckaoch stärkte stadens försvar mot belägringar.
5 Hur skön var han inte att se i kretsen av sitt folk,när han trädde ut ur rummet bakom förhänget:
6 han var som morgonstjärnan bland molnen,som fullmånen på festdagarna,
7 som solen när den lyser på den Högstes tempel,som regnbågen när den skimrar bland glänsande moln,
8 som blommande rosor i vårens tid,som liljor där källsprång bryter fram,som skogarna på Libanon en sommardag,
9 som brinnande rökelse på fyrfatet,som ett kärl, hamrat av gediget guldoch prytt med alla slags ädla stenar,
10 som ett olivträd, dignande av frukt,och som en cypress som når ända upp bland molnen.