8 Då kom jag ihåg din barmhärtighet, Herre,och den godhet du visat i evighet:du befriar dem som tåligt väntar på dig,och du räddar dem ur fiendernas våld.
9 Och jag höjde mitt bönerop från jordenoch bad om räddning från döden,
10 jag åkallade Herren, min fader:»Överge mig inte i nödens tid,när jag står hjälplös mot övermodet,
11 så skall jag inte tröttna att prisa ditt namn;jag skall lovsjunga och tacka dig.«Och min bön blev hörd,
12 du räddade mig från undergångenoch befriade mig i farans stund.Därför vill jag tacka och prisa digoch välsigna Herrens namn.
13 När jag ännu var ung, före mina resor,sökte jag öppet visheten i min bön.
14 Framför templet stod jag då och bad om den,och till min sista stund är den målet för min strävan.