1 Ack, övergiven ligger hon,den förr så folkrika staden.En änka liknar hon,hon som var främst bland folken.Drottningen bland ländergör nu trältjänst.
2 Hon gråter bittert i natten,kinden är våt av tårar.Bland alla hennes vännerfinns ingen som ger henne tröst.De som stod henne nära har svikitoch blivit hennes fiender.
3 Juda har drivits i landsflyktefter nöd och vedermöda.Nu bor hon bland främmande folkoch finner ingen ro.Förföljarna hann upp henne,och ingen flyktväg fanns.
4 Vägarna till Sion sörjer,ty ingen kommer till högtiderna.Hennes portar står övergivna,hennes präster suckar,de unga kvinnorna klagar.Bitter är hennes sorg.
5 Hennes fiender har tagit makten,hennes motståndare är trygga.Herren har straffat henneför hennes många synder.Hennes barn fick gå i fångenskap,de fördes bort av fienden.
6 Sion har förloratall sin prakt.Hennes furstar liknade hjortarsom inte funnit bete.Kraftlösa flydde deundan förföljaren.
7 I sin nöd och hemlöshetminns Jerusalemde skatter hon ägtsedan forna dagar.När hennes folk föll i fiendehandoch ingen kom till hjälp,såg motståndarna påoch skrattade åt hennes undergång.
8 Svårt har Jerusalem syndat,därför väcker hon avsky.De som ärat henne visar nu föraktdå de ser henne naken.Hon suckar,hon vänder sig bort.
9 Orenhet fläckar hennes släp.Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut.Ofattbart djupt har hon sjunkit.Ingen tröstar henne.Herre, se mitt elände!Se fiendens triumf!
10 Fienden sträckte ut handenefter alla hennes skatter.Hon fick se sin helgedombeträdas av hedningar,dem som du hade förbjuditatt komma in i din församling.
11 Hela hennes folk suckaroch söker efter mat.Sina skatter byter de mot brödför att uppehålla livet.Se, Herre, sehur föraktad jag är!
12 Något sådant har ni aldrig sett,ni som går vägen förbi:när såg ni en plåga sådan som min,den som lades på migdå Herren lät mig lidapå sin glödande vredes dag.
13 Från höjden sände han eldända ner i mitt innersta.Han gillrade en snara för mina fötter,han stötte bort migoch lämnade mig övergiven,i ständig svaghet.
14 Han gjorde min synd till ett ok,han lade det på mig,det tynger min nacke.Han har brutit min kraft.Herren har utlämnat migåt övermakten.
15 Alla kämpar jag ägdeföraktades av Herren.Han samlade ett uppbåd mot migför att krossa mina unga män.Herren trampade Judasom druvor i en vinpress.
16 Därför måste jag gråta,tårar strömmar från mina ögon.Fjärran är de som kunde tröstaoch ge mig nytt mod.Mina söner ligger slagna,ty fienden var övermäktig.
17 Sion sträcker ut sina händer,men ingen tröstar henne.Mot Jakob uppbådade Herrengrannfolken som fiender.För dem har Jerusalem blivitnågot som väcker avsky.
18 Herren har gjort rätt,ty jag trotsade hans bud.Lyssna nu, alla folk,och se min plåga!Mina unga män och kvinnorhar förts bort i fångenskap.
19 Jag kallade på mina älskare,men alla svek mig.Mina präster och äldstegick under i stadendå de sökte efter födaför att uppehålla livet.
20 Herre, se, jag är i nöd!Mitt inre är i uppror,ånger fyller mitt hjärta:jag har trotsat dig.Ute har svärdet dräpt mina barn,inomhus härskar döden.
21 Alla hör hur jag suckar,men ingen tröstar mig.Fienderna hör om min olyckaoch gläds över att den är ditt verk.Den dag du förkunnade lät du komma.Men för dem skall det gå som för mig.
22 Rannsaka deras ogärningaroch gör med demsom du har gjort med migför alla mina synders skull.Jag suckar ständigt,mitt hjärta är tungt.