1 Jag är mannen som fått lidaunder hans vredes gissel.
2 Han har drivit mig uti ett mörker utan ljusning.
3 Mot mig har han lyft sin handom och om igen.
4 Han trasade sönder mitt kött och min hudoch krossade benen i min kropp.
5 Han byggde en mur omkring mig,omgav mig med gift och elände.
6 I mörker låter han mig bosom de sedan länge döda.
7 Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,han har satt tunga bojor på mig.
8 Hur jag än klagar och roparlyssnar han inte till min bön.
9 Med stenblock stängde han vägen för mig,stigen blev oframkomlig.
10 Han lurade på mig som en björn,som ett lejon i försåt.
11 Han tvang mig av vägen och sönderslet migoch lät mig ligga övergiven.
12 Han spände sin båge och ställde migsom mål för sin pil.
13 Han genomborrade mina njurarmed pilar ur sitt koger.
14 Jag blev till åtlöje för alla människor,jag blev en visa för dem.
15 Han mättade mig med bittra örter,han gav mig malört att dricka.
16 Han krossade mina tänder mot stenaroch trampade ner mig i gruset.
17 Du tog bort allt gott ur mitt liv,jag glömde vad lycka var.
18 Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer,jag hoppas inte längre på Herren.
19 Tanken på min nöd och hemlöshetär malört och gift.
20 Den lämnar mig inte,och jag är betryckt.
21 Detta går mig till sinnes,därför våndas jag.
22 Men Herrens nåd tar inte slut,hans barmhärtighet upphör aldrig.
23 Varje morgon är den ny —stor är din trofasthet.
24 Min andel är Herren, det vet jag,därför hoppas jag på honom.
25 Herren är god mot den som kommer till honom,mot den som sätter sin lit till honom.
26 Det är gott att hoppas i stillhetpå hjälp från Herren.
27 Det är gott för en manatt bära ok som ung.
28 Må han sitta ensam och tystnär Herren lägger oket på.
29 Må han trycka ansiktet mot marken— kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända sin kind mot den som slåroch bli överöst med hån.
31 Ty Herren förkastarinte för alltid:
32 har han plågat, förbarmar han sig återi sin stora godhet.
33 Att plåga och pina människorär inte vad han vill.
34 Att man förtramparfångarna i landet,
35 att man vränger rätten för någoninför den Högste,
36 att en människa vägras sin rätt— skulle Herren inte se det?
37 Vems ord har skapat allt?Har inte Herren befallt detta?
38 Kommer inte både ont och gottpå den Högstes bud?
39 Varför klagar då den som är i livetöver sina synders lön?
40 Låt oss pröva och rannsaka vad vi gjortoch återvända till Herren.
41 Låt oss lyfta våra händer och hjärtantill Gud i himlen.
42 Vi har syndat och trotsat dig,och du har inte förlåtit.
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,dödat utan förskoning.
44 Du har dolt dig i molnsom ingen bön kan genomtränga.
45 Du har gjort oss till avfall och dravinför alla folk.
46 Alla våra fienderhångrinar åt oss.
47 Faror och fällor möter oss,undergång och ofärd.
48 Tårar strömmar från mina ögon,ty mitt folk går under.
49 Mina tårar flödar utan avbrott,de skall inte upphöra
50 förrän Herren blickar neroch ser det från sin himmel.
51 Det plågar mig att sehur min stads döttrar lider.
52 Jag blev jagad som en fågelav dem som förföljer mig utan skäl.
53 De störtade mig levande i gravenoch kastade stenar på mig.
54 Vatten stiger över mitt huvud,jag tänker: Jag är förlorad.
55 Herre, jag åkallar ditt namnur gravens djup.
56 Du hör mitt rop — slut inte dina öronför min bön om lindring och hjälp.
57 Du kommer till mig när jag ropar,du säger: Var inte rädd.
58 Herre, du för min talan,du ger lösen för mitt liv.
59 Du ser vilken orätt jag lider,Herre, skaffa mig rätt!
60 Du ser deras hämndlystnad,alla deras ränker mot mig.
61 Herre, du hör deras hån,alla deras ränker mot mig,
62 hur mina fiender viskar och mumlardagen i ända om mig.
63 Se hur de gör mig till åtlöjevar de än sitter eller står.
64 Herre, straffa demsom deras gärningar förtjänar!
65 Förmörka deras sinnen,låt din förbannelse drabba dem!
66 Förfölj dem i vrede, låt dem inte levaunder Herrens himmel!