12 Något sådant har ni aldrig sett,ni som går vägen förbi:när såg ni en plåga sådan som min,den som lades på migdå Herren lät mig lidapå sin glödande vredes dag.
13 Från höjden sände han eldända ner i mitt innersta.Han gillrade en snara för mina fötter,han stötte bort migoch lämnade mig övergiven,i ständig svaghet.
14 Han gjorde min synd till ett ok,han lade det på mig,det tynger min nacke.Han har brutit min kraft.Herren har utlämnat migåt övermakten.
15 Alla kämpar jag ägdeföraktades av Herren.Han samlade ett uppbåd mot migför att krossa mina unga män.Herren trampade Judasom druvor i en vinpress.
16 Därför måste jag gråta,tårar strömmar från mina ögon.Fjärran är de som kunde tröstaoch ge mig nytt mod.Mina söner ligger slagna,ty fienden var övermäktig.
17 Sion sträcker ut sina händer,men ingen tröstar henne.Mot Jakob uppbådade Herrengrannfolken som fiender.För dem har Jerusalem blivitnågot som väcker avsky.
18 Herren har gjort rätt,ty jag trotsade hans bud.Lyssna nu, alla folk,och se min plåga!Mina unga män och kvinnorhar förts bort i fångenskap.