7 I sin nöd och hemlöshetminns Jerusalemde skatter hon ägtsedan forna dagar.När hennes folk föll i fiendehandoch ingen kom till hjälp,såg motståndarna påoch skrattade åt hennes undergång.
8 Svårt har Jerusalem syndat,därför väcker hon avsky.De som ärat henne visar nu föraktdå de ser henne naken.Hon suckar,hon vänder sig bort.
9 Orenhet fläckar hennes släp.Aldrig tänkte hon sig ett sådant slut.Ofattbart djupt har hon sjunkit.Ingen tröstar henne.Herre, se mitt elände!Se fiendens triumf!
10 Fienden sträckte ut handenefter alla hennes skatter.Hon fick se sin helgedombeträdas av hedningar,dem som du hade förbjuditatt komma in i din församling.
11 Hela hennes folk suckaroch söker efter mat.Sina skatter byter de mot brödför att uppehålla livet.Se, Herre, sehur föraktad jag är!
12 Något sådant har ni aldrig sett,ni som går vägen förbi:när såg ni en plåga sådan som min,den som lades på migdå Herren lät mig lidapå sin glödande vredes dag.
13 Från höjden sände han eldända ner i mitt innersta.Han gillrade en snara för mina fötter,han stötte bort migoch lämnade mig övergiven,i ständig svaghet.