13 Vad skall jag säga om dig,vad skall jag likna dig vid, Jerusalem?Vad skall jag jämföra dig medför att trösta dig, Sion?Din nöd är ändlös som havet— vem kan bota dig?
14 De syner som dina profeter sågvar lögn och bländverk.De visade dig inte din skuld,så att ditt öde kunde vändas.Falska och förledandevar deras profetord.
15 Alla som går vägen förbiklappar hånfullt i händerna.De visslar åt dig, Jerusalem,och skakar på huvudet:»Är detta den stad som kallasden fulländat sköna, all jordens fröjd?«
16 Alla dina fiendergör grimaser åt dig,de visslar och hångrinar,de ropar: »Vi har nått vårt mål!Detta är dagen vi väntat på,vi har fått uppleva den.«
17 Herren har utfört sin plan,han har förverkligat sitt ord,vad han beslöt i forna dagar.Han raserade skoningslöst,lät din ovän triumferaoch gav din fiende makten.
18 Ropa högt till Herren,klaga, dotter Sion!Låt tårarna strömma som en floddag och natt,unna dig ingen vila,låt inte dina ögon få ro.
19 Stig upp om natten och ropavid början av varje vakt,töm ut ditt hjärta som vatten,öppna dig inför Herren.Sträck dina händer mot honomi bön för dina barns liv,de som förgås av hungeri varje gathörn.