16 Han krossade mina tänder mot stenaroch trampade ner mig i gruset.
17 Du tog bort allt gott ur mitt liv,jag glömde vad lycka var.
18 Jag tänkte: Nu orkar jag inte mer,jag hoppas inte längre på Herren.
19 Tanken på min nöd och hemlöshetär malört och gift.
20 Den lämnar mig inte,och jag är betryckt.
21 Detta går mig till sinnes,därför våndas jag.
22 Men Herrens nåd tar inte slut,hans barmhärtighet upphör aldrig.