1 Ack, guldet har svartnatoch mist sin gyllene glans.I gathörnen liggerädelstenarna strödda.
2 Sions ädlaste söner,mer värda än rent guld —nu räknas de som lerkärl,som en krukmakares verk.
3 Till och med schakalen ger dioch mättar sina ungar,men mitt folk är en hjärtlös kvinna,grym som strutsen i öknen.
4 Dibarnets tunga klibbarvid gommen av törst.Barnen tigger om bröd,men ingen ger dem något.
5 De som förr åt läckerhetersvälter ihjäl på gatorna,de som vilade på purpurligger nu i dyn.
6 Mitt folks brott var störreän synden i Sodom,som ödelades på ett ögonblickutan att röras av människor.