11 Herren tömde sin vrede,utgöt sin glödande harm.Han tände en eld i Sionsom förtärde staden i grund.
12 Ingen bland jordens kungar,ingen i hela världen,hade trott att fienden kunde kommainom Jerusalems portar.
13 Profeternas synder och prästernas brotthar vållat detta,de lät oskyldigas blodflyta i staden.
14 De irrar blinda på gatornaoch blir fläckade av blod,de vidrör med klädernadet som är orent.
15 »Ur vägen! En oren!« ropar man framför dem.»Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!«De irrar omkring på flykt, och folken säger:»Här får de inte stanna.«
16 Herren själv har skingrat dem,han bryr sig inte om dem längre.Ingen aktning visar man för prästerna,ingen hänsyn för de äldste.
17 Tills ögonen värkte spanade viförgäves efter hjälp,spejade från vårt vakttorn efter ett folksom ändå inte kunde rädda oss.