14 De irrar blinda på gatornaoch blir fläckade av blod,de vidrör med klädernadet som är orent.
15 »Ur vägen! En oren!« ropar man framför dem.»Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!«De irrar omkring på flykt, och folken säger:»Här får de inte stanna.«
16 Herren själv har skingrat dem,han bryr sig inte om dem längre.Ingen aktning visar man för prästerna,ingen hänsyn för de äldste.
17 Tills ögonen värkte spanade viförgäves efter hjälp,spejade från vårt vakttorn efter ett folksom ändå inte kunde rädda oss.
18 Våra steg bevakas,vi kan inte gå ut.Slutet är nära, vår tid förbi.Ja, slutet är här.
19 Snabbare än örnar i skynvar våra förföljare.De jagade oss över bergenoch låg på lur i öknen.
20 Herrens smorde, som var vårt liv,blev fångad i deras fallgrop,han i vars skugga vi hoppatsfå leva bland folken.