2 Sions ädlaste söner,mer värda än rent guld —nu räknas de som lerkärl,som en krukmakares verk.
3 Till och med schakalen ger dioch mättar sina ungar,men mitt folk är en hjärtlös kvinna,grym som strutsen i öknen.
4 Dibarnets tunga klibbarvid gommen av törst.Barnen tigger om bröd,men ingen ger dem något.
5 De som förr åt läckerhetersvälter ihjäl på gatorna,de som vilade på purpurligger nu i dyn.
6 Mitt folks brott var störreän synden i Sodom,som ödelades på ett ögonblickutan att röras av människor.
7 Renare än snö var furstarna,vitare än mjölk,deras kroppar rödare än korall,deras lemmar som safir.
8 Nu är de svartare än sot,man känner inte igen dem på gatan,huden stramar på dem,torr som trä.