5 De som förr åt läckerhetersvälter ihjäl på gatorna,de som vilade på purpurligger nu i dyn.
6 Mitt folks brott var störreän synden i Sodom,som ödelades på ett ögonblickutan att röras av människor.
7 Renare än snö var furstarna,vitare än mjölk,deras kroppar rödare än korall,deras lemmar som safir.
8 Nu är de svartare än sot,man känner inte igen dem på gatan,huden stramar på dem,torr som trä.
9 Lyckligare de som stupade för svärdän de som stupar av svält,som tynar bort, sargade av hunger,berövade åkerns gröda.
10 Ömma mödrar kokadesina egna barnför att få matnär mitt folk gick under.
11 Herren tömde sin vrede,utgöt sin glödande harm.Han tände en eld i Sionsom förtärde staden i grund.