1 Profetord. Herrens ord om Israel.Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan:
2 Jag skall göra Jerusalem till en bägare som berusar alla de omgivande folken. Också Judas städer skall belägras tillsammans med Jerusalem.
3 Den dagen skall jag göra Jerusalem till en lyftesten för folken: var och en som försöker lyfta den skall sarga sig, och alla jordens folkslag skall samla sig mot den.
4 Den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med skräck och alla ryttare med vanvett. Men över Juda skall mina ögon vaka, och folkens alla hästar skall jag slå med blindhet.
5 Då skall Judas släkter tänka: Jerusalems invånare har sin styrka i Herren Sebaot, sin Gud.
6 Den dagen skall jag göra Judas släkter till ett glödande fyrfat bland vedträn och till en brinnande fackla i en kärve, och de skall förtära alla omgivande folk, på alla sidor. Men folket i Jerusalem skall få bo kvar i sin stad.
7 Herren skall först rädda Judas folk, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare får större ära än Juda.
8 Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem.
9 Den dagen ämnar jag förinta alla de folk som drar upp mot Jerusalem.
10 Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.
11 Den dagen skall sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon.
12 Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig,
13 Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig,
14 alla de andra släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.