1 Under kung Dareios fjärde regeringsår, på fjärde dagen i nionde månaden, kislev, kom Herrens ord till Sakarja.
2 Betel Sareser skickade Regem Melek och hans män för att beveka Herren
3 och fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna: »Skall jag gråta och fasta i den femte månaden, som jag har gjort i många år?«
4 Då kom Herren Sebaots ord till mig:
5 Fråga folket i landet och prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för min skull ni hållit fasta?
6 När ni äter och dricker, är det inte för er egen skull ni gör det?
7 Har ni glömt vad Herren förkunnade genom de tidigare profeterna, då Jerusalem ännu var befolkat och tryggt med städerna runt omkring sig, och då Negev och Låglandet var bebodda?
8 Åter kom Herrens ord till Sakarja:
9 Så har Herren Sebaot sagt: »Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet!
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.«
11 Men de vägrade att lyssna. Sturskt vände de ryggen till och gjorde sig döva.
12 Ja, de gjorde sina hjärtan hårda som diamant för att slippa höra den lag och de ord som Herren Sebaot hade sänt med sin ande genom de tidigare profeterna. Då drabbades de av Herren Sebaots mäktiga vrede.
13 De ville inte höra då han ropade, och därför sade han: »Då vill inte heller jag höra när de ropar.
14 Jag låter dem virvla med vinden, bort till folk som de inte känner.« Landet lades öde bakom dem, ingen färdades där. Så gjorde de det ljuvliga landet till en ödemark.