6 Den dagen skall jag göra Judas släkter till ett glödande fyrfat bland vedträn och till en brinnande fackla i en kärve, och de skall förtära alla omgivande folk, på alla sidor. Men folket i Jerusalem skall få bo kvar i sin stad.
7 Herren skall först rädda Judas folk, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare får större ära än Juda.
8 Den dagen skall Herren skydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem skall den dagen vara som David, och Davids ätt skall vara som en gud, som en Herrens ängel framför dem.
9 Den dagen ämnar jag förinta alla de folk som drar upp mot Jerusalem.
10 Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde.
11 Den dagen skall sorgehögtiden i Jerusalem vara lika stor som den som hölls på Megiddoslätten över Hadad-Rimmon.
12 Och landet skall hålla dödsklagan släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig,