1 Det var hon som beskyddade den första människan, allas far, alltifrån det han skapades. Hon räddade honom efter det felsteg han begick
2 och gav honom kraft att härska över allt.
3 Men den orättfärdige som vände henne ryggen i vrede gick själv under genom sitt vanvettiga brodermord.
4 När jorden sedan översvämmades för hans skull blev visheten den rättfärdiges lots och räddade världen med hjälp av ett simpelt träskrov.
5 Och när folken som enats i ondska blev slagna av förvirring var det hon som fann den rättfärdige, bevarade honom fläckfri inför Gud och lät honom förbli stark, trots hans kärlek till barnet.
6 Det var hon som räddade den rättfärdige när de gudlösa gick under, så att han undkom elden som föll över de fem städerna.
7 Om deras ondska vittnar än i dag en rykande ödemark, växter med ofullgångna frukter och en saltstod — gravvården över en själ utan tro.
8 Ty när de vände sig bort från visheten drabbades de av okunnighet om det goda, men de måste dessutom efterlämna ett minnesmärke över sin dårskap, så att deras felsteg aldrig någonsin blir glömda.
9 Men visheten räddade sina tjänare ur all nöd.
10 Det var hon som ledde den rättfärdige och förde honom på rätta vägar när han flydde för sin brors vrede. Hon lät honom se Guds rike och gav honom kunskap om heliga ting. Hon sörjde för honom när han slet ont och gav honom riklig lön för hans mödor.
11 Hon bistod honom mot förtryckarnas girighet och gjorde honom till en rik man.
12 Hon skyddade honom för fiender och bevarade honom för försåt. Hon gav honom segern i en hård kraftmätning för att lära honom att gudsfruktan är starkare än allt.
13 Det var hon som troget stannade hos den rättfärdige när han såldes och räddade honom från synd.
14 Hon följde honom ner i hålan och övergav honom inte i fängelset. Till slut gav hon honom kungaspira och makt över dem som hade förtryckt honom. Hans anklagare avslöjade hon som lögnare, men åt honom gav hon evig ära.
15 Det var hon som räddade det heliga folket, ett fläckfritt släkte, undan ett folk av förtryckare.
16 Hon kom till Herrens tjänare, och i hans själ höll hon stånd med tecken och under mot fruktansvärda kungar.
17 Hon gav de heliga lön för deras ansträngningar. Hon ledde dem på en sällsam vandring; hon blev till en skärm över dem om dagen och till flammande stjärnljus om natten.
18 Hon lät dem gå genom Röda havet och förde dem genom vattenmassorna,
19 men deras fiender dränkte hon för att sedan vräka upp dem ur det bottenlösa djupet.
20 Så kunde de rättfärdiga plundra de gudlösa, och de lovsjöng, Herre, ditt heliga namn och prisade med en mun din hand som stridit för dem.
21 Ja, visheten gav röst åt de stumma och lät barnen tala rent.