1 Mina fäders Gud, barmhärtighetens herre,du som har skapat allt med ditt ord,
2 och som genom din vishet gjorde människanför att hon skulle härska över allt du skapat
3 och styra världen heligt och rättfärdigtoch fälla rättsinniga domar.
4 Ge mig visheten som delar tronen med dig,uteslut mig inte från dem som får tjäna dig.
5 Jag är ju din tjänare, din tjänarinnas son,en svag människa, vars tid snart är förbi.Lag och rätt förstår jag bristfälligt,
6 ty även om man räknas som fullkomlig bland människor,är man ingenting värdutan den vishet som kommer från dig.
7 Det var du som utvalde mig till konung över ditt folkoch till härskare över dina söner och döttrar.
8 Du befallde mig att bygga ett tempel på ditt heliga bergoch ett altare i den stad där du ville bo,en avbild av det heliga tält du reste vid begynnelsen.
9 Hos dig finns visheten som känner dina verk,som var med när du skapade världenoch som vet vad dina ögon finner glädje ioch vad som är rätt enligt dina bud.
10 Sänd ut henne från din heliga himmel,låt henne komma från din härlighets tronoch arbeta vid min sida,så att jag kan lära mig vad som gläder dig.
11 Ty hon vet och förstår allt,och hon skall vägleda mig med klokhet i vad jag göroch beskydda mig med sin härlighet.
12 Då skall mina verk behaga dig,och jag skall styra ditt folk med rättrådighetoch visa mig värdig min faders tron.
13 Vilken människa har kunskap om Guds vilja?Vem kan tänka ut vad Herren vill?
14 De dödligas tankar är otillräckliga,våra beräkningar är inte att lita på.
15 Den förgängliga kroppen är en börda för själen,det jordiska höljet tynger sinnet med alla dess tankar.
16 Vi kan knappt göra oss en bild av det som finns på jorden,bara med svårighet finner vi det vi har inom räckhåll.Men vem har utforskat det som finns i himlen?
17 Vem har förstått din vilja utan att du skänkt honom vishetoch sänt din heliga ande från höjden?
18 Det var så jordens invånare leddes på rätta vägar,så lärde sig människorna vad som gläder dig:genom visheten blev de räddade.