11 för dem var plågan lika stor när folket dragit bort som när det var hos dem.
12 Det var en dubbel vånda som drabbade dem: de måste jämra sig på nytt vid minnet av det som varit.
13 Ty när de fick höra att det som pinat dem själva hade blivit de andra till hjälp, kände de Herrens närvaro.
14 Den man som en gång satts ut att dö, och som de hånfullt hade avvisat, måste de beundra när utgången stod klar: deras törst var av annat slag än de rättfärdigas.
15 I sin orättfärdighet hade de tänkt dåraktiga tankar och förts vilse av dem; de hade dyrkat förnuftslösa reptiler och andra simpla djur. Därför sände du en mängd förnuftslösa varelser att straffa dem,
16 för att de skulle lära sig att det som brukas till synd, det skall också brukas till straff.
17 Det hade inte varit svårt för dig, som förmår allt och som har skapat världen ur formlös materia, att skicka horder av björnar mot dem, eller rasande lejon,