2 Genom obebodd öken gick deras vandring, de slog upp sina tält i stiglös vildmark.
3 De avvärjde anfall och försvarade sig mot fiender.
4 När de drabbades av törst åkallade de dig, och de fick vatten ur den branta klippan; ur den hårda stenen kom bot mot törsten.
5 Ty samma ting som deras fiender hade pinats med blev dem själva till hjälp när de var i nöd.
6 Den outsinliga flodens källa blev grumlad av vämjeligt blod
7 som vedergällning för påbudet att barnen skulle dö. De rättfärdiga gav du i stället vatten i överflöd där de minst kunde hoppas det.
8 Men med törsten hade du först gett dem en föreställning om hur du hade straffat deras motståndare.