21 Med vilken omsorg måste du då inte döma dina söner, åt vilkas fäder du gett löften om allt gott, bekräftade med eder och förbund.
22 Oss fostrar du alltså, och våra fiender tuktar du måttfullt, för att vi skall minnas din godhet när vi själva dömer, och vänta oss barmhärtighet när vi blir dömda.
23 Dem som i dårskap levde ett ogudaktigt liv plågade du med deras egna skändligheter.
24 De hade irrat så långt ut på förvillelsens vägar att de dyrkade vidriga varelser som till och med djuren föraktar — de lät lura sig som dumma småbarn.
25 Därför gav du dem som enfaldiga barnungar ett straff som gjorde dem till åtlöje.
26 Men de som inte låter sig varnas av en spefull tillrättavisning får känna på en dom som svarar mot Guds makt.
27 När de själva led och vämjdes vid de djur som de hållit för gudar och märkte att de straffades just genom dem, då lärde de känna den sanne Guden, som de förut hade förnekat att de visste något om. Därför drabbades de också av den slutgiltiga domen.