1 Men du, vår Gud, är god och sann, du är tålmodig och styr allt med barmhärtighet.
2 Även om vi syndar tillhör vi dig, eftersom vi vet vad du förmår, men vi kommer inte att synda, eftersom vi vet att vi räknas som din egendom.
3 Att känna dig är fullkomlig rättfärdighet, och att veta vad du förmår är odödlighetens rot.
4 Oss lurar inte människors illistiga påfund och inte målarnas meningslösa mödor, deras skenbilder av brokiga färgfläckar,
5 som väcker den dåraktiges begär när han ser dem, så att han åtrår den döda bildens livlösa gestalt.
6 Det de älskar är ont, och på sådant förtjänar de att bygga sitt hopp, både de som gör dessa ting, de som åtrår dem och de som tillber dem.
7 Krukmakaren, som strävsamt knådar leran mjuk, kan tillverka allt som är till nytta för oss. Men av samma jord drejar han både kärl för rena ändamål och kärl av motsatt slag — alla på samma sätt. Vilken användning vart och ett av dessa föremål får bestämmer den som formar leran,