1 Därför var det rättvist att dessa människor straffades med liknande ting: med djur i mängder som plågade dem.
2 Och det straffet lät du motsvaras av en välgärning mot ditt eget folk, ty när hunger ansatte dem bjöd du dem vaktlar att äta, något som de aldrig förr hade smakat.
3 När fienderna längtade efter mat skulle de till och med mista den livsnödvändiga lusten att äta — så vidriga var de djur som sändes ut mot dem — medan ditt folk skulle få mat, till och med sådan som de aldrig smakat, efter bara en kort tid av brist.
4 Förtryckarna skulle obönhörligt känna bristen, men de dina skulle bara få en föreställning om hur deras fiender led.