23 glömde den nu till och med bort sin egen kraft för att de rättfärdiga skulle bli mättade.
24 Ty för att tjäna dig, sin upphovsman, spänner skapelsen sina krafter mot de orättfärdiga och straffar dem men ger efter för att hjälpa dem som litar på dig.
25 Därför gjorde sig skapelsen även den gången till tjänare åt din gåva, som kom med näring åt alla. Den antog alla tänkbara former alltefter vad de bad om och önskade,
26 för att dina älskade söner, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan att det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig.
27 Och detta som elden inte kunde förstöra smälte för blotta värmen av en flyktig solstråle,
28 för att visa att man måste tacka dig innan solen går upp och be till dig innan dagen gryr.
29 Ty den otacksammes hopp skall smälta som vinterns rimfrost och flyta bort som utspillt vatten.