6 Våra fäder visste i förväg om den natten, för att de i trygg förvissning skulle kunna glädja sig åt den ed de litade på.
7 Vad ditt folk väntade var de rättfärdigas räddning och fiendernas undergång.
8 Ty samma medel som du straffade våra motståndare med använde du också för att kalla oss till dig och ge oss ära.
9 Rättfärdiga fäders fromma söner förrättade offer i hemlighet; de förband sig enhälligt att följa den gudomliga lag som förpliktar de heliga att dela både faror och framgång lika, och redan nu stämde de upp fädernas lovsånger.
10 Men skärande falskt ekade fiendernas rop till svar, hjärtslitande genljöd klagolåten över barnens död.
11 Slav och herre drabbades av samma straff, undersåten fick lida detsamma som kungen.
12 Alla hemsöktes på en gång av döden i samma gestalt, och liken kunde inte räknas. De levande räckte inte ens till för att begrava dem, ty på ett ögonblick hade deras värdefullaste avkomma förintats.