8 Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så märkliga tecken.
9 De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare.
10 Ty de mindes ännu det som hänt under deras tid i det främmande landet: hur myggor hade kommit fram ur jorden i stället för att bli till på djurens naturliga sätt, och hur mängder av paddor hade spytts upp av floden i stället för att födas som vattendjur.
11 När de sedan längtade efter något läckert att äta och bad om det, fick de också se fåglar bli till på ett nytt sätt:
12 vaktlar steg upp ur havet för att stilla deras hunger.
13 Så drabbades syndarna av vedergällningen, sedan de först hade varnats genom våldsamma blixtar. Rättvist led de för sin egen ondska — de hade ju gett prov på det mest hätska främlingshat.
14 Andra hade avvisat obekanta vandrare, men dessa människor lade slavok på utlänningar som hade gjort dem väl.