1 Då skall den rättfärdige stå där oförskräcktinför dem som plågade honomoch föraktade hans mödor.
2 När de ser honomskall de gripas av fruktansvärd skräckoch häpna över hans ofattbara räddning.
3 Ångerfulla skall de säga till sig själva,suckande i sin själs betryck:
4 »Den mannen var det som vi brukade håna,smäda och göra narr av, vi dårar!Vi tyckte att hans liv var en galenskapoch hans slut en nesa.
5 Hur kommer det sig att han räknas till Guds söneroch har fått sin plats bland de heliga?
6 Vi gick alltså vilse från sanningens väg,rättfärdighetens ljus har inte lyst för oss,solen gick aldrig upp för oss.
7 Vi snärjde in oss i laglöshetens och fördärvets tistlar,vi strövade genom stiglösa ödemarker,men Herrens väg lärde vi inte känna.